Samma växt, olika resultat

Ibland är det inte bara färgen på fingrarna som avgör hur en växt mår och ser ut. Förutsättningar som kruka, läge och solintensitet är också avgörande. 

Purpurblad är uppenbarligen en växt som gillar att vara ute. Den blir intensivt lila och blommar med små rosa blommor. Såg dem på balkonger här och där i Barcelona förra våren, så även i år fick en del av dem flytta ut. Den sista stackaren här har hängt långt in med dålig sol. 


Ampelliljor är tacksamma, men de gillar väl tilltagna krukor. Och inte för mycket vatten. Ljus är bra, men inte nödvändigtvis direkt sol. 


Karlbergare är en favorit då den luktar ros om man fipplar på den. Den kräver inte så mycket kärlek för att bli stor. Experimenterar på småformat i en kaffekopp. Klipper man den, rotar sig sticklingarna snabbt, med risk att man till slut har dem överallt. 

Krukor och amplar

Ok, nu kör vi en twist på en grej jag hittade på Pinterest igen. Eller ja, en kombination av flera saker faktiskt. Orkidéer i amplar och i badrummet i en trådkorg. 

Knips och böj av ett armeringsnät blev till en kruka.  

Slängde i en orkidé. Här är två adoptivbarn från en granne. 

En gång i tiden (ca hösten 2014) gick jag en kurs i att knyta amplar i makramé som Betonggruvan och Mimmi Staaf höll i. Den här gången blev det dock bara simpla knutar då snörena jag använde inte var i bomull. Men det var ett medvetet beslut. 


Det finns alla möjliga sorters sätt att knyta en ampel på, så här är bara ett exempel. Man kan börja både uppifrån eller nerifrån. Uppifrån resulterar oftast i en tofs under krukan, så det är en smaksak. Principen är dock samma, knyt ihop ett snöre från två snörpar (snöörpaar) som är intill varandra. Upprepa. Ju mer jobb man lägger ner på dem, desto snyggare blir de. Symmetri är också bra. Men även hafsverk fyller sitt syfte. 

Eftersom (brud)orkidéer är en tropisk växt hängde jag upp dem i badrummet på en duschstång. För det blir ju rätt fuktigt efter en dusch. Därav syntetisk material i snöre. Tada. 

Växtleverans

Jag har ett komplicerat förhållande till växter. Jag har rätt så många, och de tenderar att föröka exponentiellt då jag har svårt att slänga avbrutna eller avknipsade toppar och grenar. 

De flesta av mina växter är från sticklingar som jag samlat på mig under åren, och jag förbarmar mig gärna över stackare som riskerar att bli förkastade. Jag är verkligen inget proffs, och mina fingrar tenderar att växla mellan gröna och rätt vissna. Hur som helst är det rätt terapeutiskt att pyssla om växter. 

Det passade i alla fall mig som handen i handsken när en vän frågade om jag hade lite växter över att skänka till ett HVB-hem. Jag gjorde en insats förra året, då min mamma startade upp ett hem på sitt jobb. Min önskan var att barnen kunde få ta med sig en kruka när de flyttade därifrån (förhoppningsvis till ett bra familjehem). 

Idag utnyttjade jag min lamineringsmaskin och gjorde namnlappar till växterna, med både det svenska och det latinska namnet. På så sätt kan de googla och läsa på om skötselråd för just sin växt. Så tänker jag.  


Nu väntar jag bara på att nästa omgång sticklingar ska rota sig.